VFU-Verksamhetsförlagd utbildning, didaktiskt material

Kursmål
Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt
material med fokus på barns lärande.

Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där
de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

Didaktiskt material

Jag förberedde och skapade ett didaktiskt material att ta med ut på VFU. Jag ville att materialet skulle skapa nyfikenhet och skaparglädje. Jag ville även att barnen skulle få reflektera kring de egna och andras känslor, samt diskutera dessa med varandra.

planering

Alla på skolan, det vill säga barn från och med förskoleklass till och med femte klass, skulle tillsammans arbeta med tema barnkonventionen under några veckor. Jag valde därför att skapa ett material som skulle få barnen att diskutera diverse känslor. Mitt material bestod av ett antal figurer gjorda av stengodslera. Jag tillverkade två neutrala som skulle representera två känslor vardera, vidare tillverkade jag fyra figurer som jag målade med flaskfärg. Dessa skulle representera ytterligare fyra känslor. Ingen av figurerna hade mänskliga drag. För att göra presentationen av figurerna intressant och spännande tillverkade jag en liten låda de fick ligga i. Jag klädde kartongen med guldpapper och skrev ordet KÄNSLOR på ena sidan av lådan. Figurerna skulle jag använda till att inspirera barnen då de skulle få möjlighet att göra egna känslofigurer. Jag genomförde min VFU i en F-1:a och bestämde mig tidigt för att alla i klassen skulle få deltaga i skapandet. Detta för att jag under fältdagarna sett att barnen ibland använde våld istället för att berätta för sina kamrater hur de upplevde diverse situationer.  Genom att låta barnen skapa egna figurer och diskutera vilken känsla de representerade ville jag att barnen skulle få möjlighet att komma i kontakt med både sina egna och andras känslor. Jag planerade att fotografera, samt skriva ner barnens citat för att få ett rikt reflektionsmaterial. I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11, s. 12) beskrivs att ”skolans mål är att varje elev kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen. I FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen (2009, § 13, s. 18) redogörs för att alla barn skall ha rätt till yttrandefrihet. Detta innebär att de fritt skall ha möjlighet att kunna uttrycka sig i till exempel tal eller skrift. I Barnkonventionen (2009, § 14, s. 18) beskrivs även att konventionsstaterna skall göra det möjligt för barn att ha rätt till sina egna tankar.

Materialet

Jag valde att låta barnen arbeta med stengodslera och anser att materialet är didaktiskt tack vare att det lockar till diskussion och väcker tankar hos barnen. Att jag valde att använda just lera beror på att det är ett material som låter barnen arbeta med händerna och göra tredimensionella figurer. Genom att ej använda mänskliga former ville jag locka barnen till att tänka utanför boxen. Varje barn skulle få möjlighet att skapa utifrån de egna förutsättningarna och ingen skulle kunna säga att det var fel eller fult. Körling (2012, s. 230) beskriver att formativt lärande handlar om att lära för sin egen skull och att synliggöra detta lärande. Det handlar inte om att producera någonting för en mottagare utan om att skapa för att själv kunna reflektera kring lärandet. Processen är minst lika viktig som målet. Då barnen sedan skulle måla sina figurer i en färg som representerade en känsla fick de fritt välja av alla de färger som fanns på flaska. De fick möjlighet att blanda dem hur de ville. Jag valde att låta barnen använda flaskfärger på grund av att dessa är mer pigmenterade än vattenfärgerna.

Welwert (2013, s. 182) menar att det är viktigt att pedagoger uppmuntrar barnen och hjälper dem att utveckla förmåga att vara kreativa. Kreativitet är en nödvändig kompetens i vardagen. Genom att vara kreativa får barnen möjlighet att agera utifrån ett reflekterat perspektiv, även i andra situationer än just under bildlektionen.

Jag upplever denna kurs som väldigt fri i valen av aktiviteter under VFU. Jag ville arbeta med bild och form, som är en av kursens delar, tillsammans med barnen. Detta för att jag själv anser att skapande gör lärandet mer intressant. Jag diskuterade mitt val av material med min handledare och nämnde att bild är en del av kursen vi läser nu. Hon ansåg att det var en bra utgångspunkt. Jag ville att barnen skulle minnas det vi diskuterade på ett positivt sätt. Barnen skulle även få möjlighet att ta med sina egentillverkade figurer hem och på så sätt kunna reflektera över sitt eget lärande även efter avslutat temaarbete. Genom diskussion före, samt under arbetets gång fick barnen även möjlighet att använda språket och ord de ej använder till vardags. Lindö (2009, ss. 264-265) beskriver att det krävs närvarande och fokuserade pedagoger som visar ett genuint intresse för det som sker. Detta för att barnen skall få så rik språk- och lärandemiljö som möjligt. Det är viktigt att inbjuda barnen till diskussion och låta dem få möjlighet att förklara och diskutera vad det gör. Detta hjälper barnens språkliga förmågor att utvecklas i en positiv riktning.

Genomförande

Då barnen var ute på rast förberedde jag aktiviteten genom att placera ut bitar av lera i varierande storlekar i mitten av borden barnen brukar sitta vid då de arbetar. Jag hade för tillfället förberett mig genom att ta med en stor bit lera då detta ej fanns att tillgå på skolan. Vidare placerade jag ett stort blädderblock på en bänk jämte mattan varpå barnen brukar samlas då de kommer in från rasten. Jag placerade även min lilla guldpappersklädda låda väl synligt så att de som kan läsa skulle kunna se ordet KÄNSLOR direkt när de kom och satte sig i ringen. I lådan hade jag placerat de två omålade lerfigurerna som skulle inspirera barnen till eget skapande. Det första barnet som kom in efter rastens slut utbrast; ”JA! Vi ska göra känslor med lera!” 

Vi väntade tills alla hade samlats i ringen. Först då berättade jag för alla vad vi skulle göra. Jag sade att vi skall diskutera känslor. Jag bad barnen att komma på så många känslor som möjligt. De fick i tur och ordning tala och jag skrev upp deras olika förslag på blädderblocket. Glad, ledsen, arg, sur, rädd, irriterad, smärta, avundsjuk, yr, nervös, förvånad och illamående. Därefter diskuterade vi hur dessa olika känslor yttrar sig i kroppen. Barnen hade många teorier och funderingar kring olika känslor, både sådant de själva upplevt, men även hur en känsla kan te sig hos en annan person. Sedan frågade jag barnen vilken känsla de kände ”just nu”. De allra flesta barnen svarade att de var glada. Vidare tog jag fram mina figurer och förklarade att de representerade känslor jag hade haft när jag tillverkade dem. Jag skickade runt dem i ringen och lät alla se på dem i lugn och ro. Därefter frågade jag barnen om de ville göra egna figurer, varpå alla barnen glatt svarade ja. Barnen fick då gå till sina respektive platser och börja skapa sina personliga känslofigurer. Under arbetets gång gick jag och min handledare runt bland barnen och diskuterade känslorna just de hade valt att göra och varför de hade valt att göra just så som de gjorde. Några av barnen valde att göra figurer med mänsklig form trots att jag hade berättat att detta ej var nödvändigt. De flesta valde dock att göra icke mänskliga former på sina skapelser. När barnen var färdiga med sina figurer återsamlades vi i ringen. Jag ville veta mer kring deras upplevelse att arbeta med stengodslera. Ett flertal av barnen berättade då att leran varit för hård och ganska svår att arbeta med. Trots detta tyckte de allra flesta att det var en rolig uppgift. Endast ett barn av de 15 närvarande svarade att det hade varit tråkigt. En anledning till detta kan vara att just det barnet hade klagat på lerans konsistens under hela arbetets gång. Jag berättade för barnen att figurerna nu skulle få torka. Många ville ta med dem hem, men jag berättade då för dem att vi skulle arbeta vidare med dem vid ett annat tillfälle och att de därför skulle få stanna i skolan. 

Vid nästa tillfälle, två dagar senare, valde jag återigen att förbereda då barnen var ute på rast. Jag satte fram ett flertal olika flaskfärger på borden. Dessa skulle barnen få möjlighet att välja mellan då de skulle måla sina känslofigurer. Än en gång tog jag fram blädderblocket där barnens känslor stod nerskrivna, samt min lilla guldklädda låda. Barnen kom in efter rasten, varpå ett barn säger; ”Ska vi måla känslorna? Jag visste det för jag såg en av dina målade figurer förra gången”. Jag hade valt att inte berätta om detta moment för gruppen föregående gång, men visste om att ett av barnen redan hade sett en av mina figurer.

Alla barnen samlades i ringen och jag frågade om de kunde komma på ytterligare känslor att skriva ner på listan. Barnen var dock så ivriga till att få börja arbeta och hade ej ro till att komma på fler känslor. Jag frågade än en gång barnen vad de kände för känsla ”just nu” och även denna gång svarade de flesta att de var glada. Några barn sade att de var trötta och några barn visste inte. Jag berättade vidare för barnen att de skulle få måla sina figurer så att de representerar den känslan de kände ”just nu”. Denna känsla behövde ej vara samma som vid föregående tillfälle. Jag plockade fram mina målade figurer och skickade runt dessa i ringen så att alla skulle få möjlighet att se på dem. Jag berättade vilken känsla de olika färgerna representerade för mig. När barnen hade fått titta på figurerna gick de och började måla sina egna känslofigurer. Även denna gång gick jag och min handledare runt bland barnen och diskuterade hur de tänkte. Ett barn sade: ”Jag målar blått inuti och svart utanpå för jag känner mig glad på insidan och lite arg på utsidan”. Ett annat barn sade: ”Jag målar blått i mitt badkar för att jag blir glad av att bada”. Då barnen var färdiga samlades vi åter i ringen och diskuterade hur arbetet hade varit. Barnen upplevde målningen av figurerna som positiv och de sade att detta var lättare och roligare än att arbeta med leran. 

Utvärdering och reflektion

Jag upplevde att barnen tog emot mitt didaktiska material på ett mycket positivt sätt. Det skapade diskussion i gruppen och de fick möjlighet att skapa utan krav på att slutprodukten skulle se ut på ett speciellt sätt. Barnen fick även uppleva en sorts lera de tidigare ej hade arbetat med och även detta upplevdes positivt. Jag var noga med att framhäva att alla har rätt till sina känslor och att det inte är något fel på att visa dem utåt och berätta om dem för andra. Då vi gick runt bland barnen under arbetets gång diskuterade vi bland annat hur en bra kompis skall vara och vad man kan göra då någon känner sig orättvist behandlad.

Jag upplevde att barnen blev lite bättre på att berätta för varandra att de var ledsna eller arga efter arbetet kring känslor.

Det negativa med materialet var enligt barnen att leran var för hård och svår att arbeta med och jag kan hålla med dem. Leran var väldigt svårarbetad och vid framtida, liknande arbeten kommer jag att välja en form av lera som är mer följsam och lättarbetad. Dock upplever jag att det neutrala i lerans gråa färg gav ett positivt resultat i skapandet. Jag skulle i framtiden vilja arbeta vidare med figurerna istället för att låta barnen ta hem dem. Ett sätt skulle kunna vara att tillsammans med barnen skapa en spelplan och använda känslofigurerna som personliga spelpjäser. De skulle även kunna använda dem i någon form av dramatisering. Dock fanns det ej tid till detta och jag hann därför inte prova att göra någonting liknande. Jag kommer att genomföra liknande projekt i framtiden då jag över lag upplevde att materialet togs emot positivt. 

Annat de gjorde på skolan i samband med tema barnkonventionen var att alla barn fick måla av sina händer i regnbågens färger. Dessa sattes sedan ihop till en jättestor regnbåge. De diskuterade ett antal artiklar i barnkonventionen, samt såg på filmer och sjöng sånger som berörde området. Avslutningen bestod av en fest i gymnastiksalen där det bjöds på fika och redovisningar av de äldre barnens forskning kring barnkonventionen.

Referenser

Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. (2009). Stockholm: UNICEF Sverige

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet

2011. (2011). Stockholm: Skolverket

Welwert, Gunilla (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 182.

Att gå på museum med barngruppen

Jag och några av mina klasskamrater har besökt Varbergs fästning, komedianten, världskulturmuseet i Göteborg , hasselblad center, stadsmuseet i Göteborg och Göteborgs konstmuseum. Vi har tagit oss god tid och försökt att se våra upplevelser under besöken ur barnens perspektiv. Vad kan intressera dem? Då vi alla kommer från olika kommuner kommer vi tyvärr inte att ha samma möjligheter att besöka alla dessa museum med våra framtida barngrupper. Jag tror att det gäller att hitta någonting i ens egen kommun som kan intressera barnen då det tyvärr hänger mycket på pengar inom verksamheten. Enligt mig är det viktigt att pedagogerna först besöker museum och konstutställningar innan de tar med sig barnen dit. Detta för att själv få en bild av det som ställs ut innan barnen kan deltaga. Det är viktigt att tänka på att barnen ej ser utställningarna ur ett vuxenperspektiv. Någonting som kan upplevas stötande för oss kanske de inte ens reflekterar över.

Vid ett besök i en konsthall eller på ett museum skulle jag uppskatta om personalen där hade möjlighet att genomföra en guidad visning på barnens nivå. Beroende på vilket museum eller utställning vi skulle besöka givetvis. En annan sak som jag har upptäckt intresserar barn är sådant som finns på deras nivå som de får röra vid. Även jag som vuxen uppskattar att det finns små dörrar att öppna med roliga bilder bakom och liknande. Det är även viktigt att vi går genom utställningen med ett öppet sinne och låter barnen reflektera över vad de upplever i stunden. Då vi kommer tillbaka till förskolan skulle vi diskutera sådant barnen visat intresse för och utifrån det arbeta vidare i det aktuella temat som pågår. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 11) redogörs för att "Arbetslaget ska ta vara på barns vetgirighet, vilja och lust att lära samt stärka barns tillit till den egna förmågan". 

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010).

Stockholm: Skolverket

Exempel på hur musik kan användas i praktiken

Kursmål
Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga,
matematiska och estetiska lärprocesser.

Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt
material med fokus på barns lärande.

Musikdidaktik i förskolan

Till att börja med skulle jag vilja att barnen får en känsla av spänning och magi. Därför skulle jag låta dem gå in i rummet genom en port av glitter som jag tidigare har förberett. På andra sidan porten finns musikens och rytmikens förtrollade land. Där inne är det tillåtet att röra sig och sjunga så mycket man orkar och vill. En inte allt för stor grupp skulle vara att föredra. Ungefär sex till åtta barn skulle kunna deltaga vid varje tillfälle. För att värma upp skulle jag börja med att spela i olika takter på ett piano. Jag skulle be barnen att rör sig i takt till musiken. De skulle även få möjlighet att berätta om vem eller vad de tror rör sig likadant, till exempel troll eller möss. Med denna övning vill jag att barnen skall bli medvetna om takten i musiken samt att det skall få möjlighet att koppla den till någonting konkret, det vill säga att röra sig som någon annan. Thorgersen Ferm (2012, s. 72) beskriver att kroppslig musikalisk kunskap innebär bland annat rörelser till musik och att använda kroppen som verktyg för att lära genom musik.

Vidare skulle jag be barnen att sätta sig i en ring. Till att börja med skulle vi lyssna på en låt barnen känner igen sedan tidigare. Sedan skulle de få hålla händerna bakom ryggen och blunda. I deras händer skulle jag placera ett instrument. Barnen skulle få förklara vad de tror att de håller i. När alla har fått möjlighet att berätta får de ta fram instrumenten och se vad de har fått. Vi skulle därefter lyssna på samma låt igen och barnen skulle få spela fritt och prova vad just deras instrument har för egenskaper. Där efter skulle jag be barnen att spela i takt till musiken. Vi skulle än en gång lyssna på samma låt. När de har gjort detta en gång skulle de få möjlighet att rösta och på så sätt välja en av tre, för dem välkända låtar, de kan få spela i takt till. Även med denna övning vill jag att barnen skall få möjlighet att träna på att hitta takten i en låt. De skall även få prova instrument de tidigare ej har kommit i kontakt med. Thorgersen Ferm (2012, s. 72) redogör för att existentiell musikalisk kunskap innebär att barnen får möjlighet att uppleva ett skapande av musik och därigenom får en känsla av att de själva är musik och kan hantera den. Denna form av kunskap glöms ofta bort, men är trots det värdefull. 

Avslutningsvis vill jag att barnen skall få en stunds avslappning där de får möjlighet att reflektera över vad vi har gjort. Jag kommer att be barnen att sprida ut sig i rummet så att de står en bit ifrån varandra. Jag kommer även att dämpa belysningen. Därefter ber jag barnen att lägga sig på rygg och blunda. Jag skall be dem att tänka på det vi har gjort under musikstunden. Därefter sätter jag på lugn och harmonisk musik och låter barnen reflektera en stund. När musiken stängs av skall jag be barnen att sätta sig i en ring och berätta i tur och ordning om sina upplevelser för sina kompisar. Är det några barn som inte vill berätta så behöver de ej. Reflektionen är viktig för lärandet och kommande lärandetillfällen. Thorgersen Ferm (2012, s. 83) redogör för att dokumentationen synliggör lärandet och är positivt vid utvekling av verksamheten. Vi fick prova varianter på dessa olika övningar på en workshop och det var lärorikt och befriande att gå in i en roll.

Att starta en musikprofil i förskolan

Jag har aldrig tidigare varit en person som har tyckt om att sjunga och spela inför folk, men då min utbildning nu börjar närma sig slutet känner jag att detta har ändrat sig en aning. Det är fortfarande jobbigt, men det har blivit lättare med tiden. Jag upplever att det är mycket lättare att sjunga inför barn än vuxna. Vi har haft flera musiktillfällen under utbildningen och jag har insett att det inte behöver vara så svårt som jag tidigare har trott. Ehrlin (2012, ss. 142-144) beskriver att flera av pedagogerna på Förskolan Stjärnfallet kände sig osäkra inför att sjunga o spela då de skulle starta en musikprofil på förskolan. Dels inför varandra, men även inför barn och föräldrar. En del av pedagogerna ansåg inte att deras sångröst var tilläckligt bra. Genom kompetensutveckling har dock detta ändrats och olusten har vänts till en känsla av glädje då det gäller att sjunga och spela med barnen.

Det finns många möjligheter med att använda musik inom verksamheten, men det finns även hinder. Stora barngrupper och få pedagoger gör att det kan bli stora barngrupper att arbeta med under musikaktiviteter. Risken är då att barnen tappar fokus på det viktiga, eller inte orkar hålla uppmärksamheten så länge. Dock anser jag att möjligheterna för lärande ökar om det barnen gör är meningsfullt och lustfyllt och de barn jag har upplevt musik med på mina VFU-platser har tyckt att detta har varit mycket roligt. De har diskuterat kring upplevelsen efteråt. De har även lekt melodifestival och sjungit då de har väntat på maten vid lunchen. Detta ger barnen ett rikt ordförråd och de får möjlighet att lära av varandra. Alla barn har inte tillgång till olika instrument hemma och jag anser att det är bra om de får prova så många som möjligt på förskolan och då i samspel med andra. Vi har under utbildningen fått prova på både sång och ett flertal instrument. Det har varit lustfyllt och lärorikt i den mån att jag vet vad jag känner mig mer, respektive mindre bekväm med. Ehrlin (2012, s. 145) beskriver att musik skall betraktas som upplevelser och känslor. Ej som någonting vi kan göra rätt eller fel.

I vardagen skulle jag vilja använda musik och ljud för att göra barn nyfikna på olika aktiviteter. Om vi till exempel skall arbeta med ett tema kan relevanta ljud och musik användas. Ett annat exempel är taget från en av mina tidigare VFU-platser. Det var många barn och få pedagoger på plats. Då barnen skulle städa i de båda avdelningarnas gemensamma lekrum blev det ofta stökigt. En av pedagogerna brukade då starta musik med högt tempo och låta barnen städa till detta. Städningen gick alltid fort och barnen hade roligt under tiden. Att sjunga mycket med barnen är både lustfyllt och lärorikt. Detta behöver inte enbart ske under samlingar, utan kan även genomföras före lunchen, i den fria leken eller vid andra tillfällen. Ehrlin (2012, s. 151) beskriver att de flerspråkiga barnen kan delta i sångstunderna och sjunga trots att de ej har lärt sig att tala målspråket än. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) beskrivs att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser,tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama".

Referenser
Ehrlin, Anna (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur, ss. 142-151.
 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010).

Stockholm: Skolverket

 

Thorgersen Ferm, Cecilia (2012) Musikdidaktiskt arbete med förskolebarn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur, ss. 72-83.

Svenska som andraspråk

Kursmål
Redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än
svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål.

Flerspråkighet i förskolan

Almingefeldt1 beskriver att skillnaderna mellan att ha svenska som förstaspråk och svenska som andraspråk är bland annat:

• Ej lika stort ordförråd vid svenska som andraspråk.
• Grammatisk kunskap
• Uttal
• 81% av barn med svenska som förstaspråk, födda i Sverige är godkända i alla ämnen i årskurs 9, 71% flerspråkiga barn, födda i Sverige är godkända i alla ämnen i årskurs 9, medan endast 51% av de utlandsfödda flerspråkiga barnen är godkända. 

Vidare beskriver Almingefeldt1 att sådant som kan påverka språkprogressionen bland annat är psykisk ohälsa, låg kontakt med målspråket, alltså svenska, samt vistelsetiden på förskolan. För att hjälpa barn med ytflyt kan vi till exempel benämna allt med dess rätta namn och utmana barnen i kommunikationen. Vid långsam språkprogression är det viktigt att låta barnen vistas på förskolan mycket, samt att ha en god struktur på verksamheten. För att hjälpa de barn som endast talar ett annat förstaspråk kan vi läsa sagor på olika språk eller ta hjälp av modersmålspedagoger. Det är även viktigt att vi har ett interkulturellt förhållningssätt på förskolan. Det positiva med olika språk och kulturer skall lyftas och vi kan till exempel diskutera sådant som är gemensamt för människor rent generellt. Benckert, Håland och Wallin (2008, s. 9) beskriver att det är viktigt att föräldrarna tar ställning till hur de ska stödja sina barns språkutveckling. De menar också att pedagogernas förhållningssätt och kunskap kring flerspråkighet har stor betydelse för om barnet kommer att utveckla en positiv syn på att kunna flera språk. Jag har själv upplevt en väldigt öppen miljö och ett interkulturellt förhållningssätt på tidigare VFU-platser jag varit på och jag avser att arbeta i den andan även då jag själv är färdigutbildad.

1 Emma Almingefeldt Universitetsadjunkt, föreläsning den 3 oktober 2014.

Referenser
Benckert, Susanne, Håland, Pia & Wallin, Karin (2008). Flerspråkighet i förskolan: ett referens
och metodmaterial. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling
Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2075 

TRAS - Tidig registrering av språkutveckling

Kursmål
Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga,
identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.

TRAS

Svensson1 redogör för att ett instrument som kan användas för att kartlägga barn språkutveckling är TRAS. Detta skall genomföras för att pedagogerna skall kunna utveckla verksamheten och skall aldrig syfta till att utreda och peka ut enskilda barn. I TRAS observeras:

• Samspel
• Kommunikation
• Uppmärksamhet
• Språkförståelse
• Språklig medvetenhet 
• Uttal
• Ordproduktion
• Meningsbyggnad

När de flerspråkiga barnen har kommit ifatt de barn som har svenska som förstaspråk kan TRAS även genomföras på dem.  Kartläggningen skall genomföras varje år och alla barn skall observeras ur samma perspektiv.

Fördelar med TRAS: Det blir tydligt vad som krävs av verksamheten för att barnen skall kunna ta nästa steg i sin språkutveckling. Observationerna genomförs med jämna mellanrum på alla barn, ej på enskilda individer. Ingen skall kunna känna sig utpekad på grund av kartläggningen.

Nackdelar med TRAS: Om materialet används felaktigt kan enskilda barn pekas ut och utformningen av materialet passar ej alla barn, till exempel de flerspråkiga barnen som ej kommit lika långt i sin språkliga utveckling som de barnen med Svenska som förstaspråk. Barnets och den vuxnes tidigare erfarenheter kan påverka resultatet av observationerna. Det finns även risk att TRAS används för att utvärdera enskilda barn i stället för verksamheten.

Jag har ingen egen erfarenhet av liknande kartläggningsinstrument, men jag är skeptisk till dessa då enskilda individer riskerar att bedömas och pekas ut. Om de används på rätt sätt anser jag att de kan vara en bra hjälp att utveckla verksamheten, men jag upplever att jag skulle behöva uppleva detta för att tydligare kunna uttala mig i instrumentets funktionalitet. 

 1 Ann-Katrin Svensson Universitetslektor, föreläsning den 2 oktober 2014

Leka och lära med musik som redskap

Kursmål
Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga,
matematiska och estetiska lärprocesser.

Alla kan uttrycka sig genom musik  

Alla kan uttrycka sig genom musik och det är viktigt att våga leka med musiken som redskap. Exempelvis kan barnen få röra sig i takt till musiken. De kan också få leka diverse lekar som är kopplade till musik. Pedagogen kan till exempel använda en trumma och be barnen berätta vilket djur de tycker kan kopplas samman med det de hör. Ett svagt, snabbt trummande skulle kunna vara en mus, medan ett kraftigt trummande skulle kunna vara en elefant. Barnen skulle få möjlighet att röra sig i takt till musiken så som de upplever att djuren rör sig. 

Höglind1 beskriver att det är viktigt att inte ha för låg takt i musiken vid arbete med barn. Deras hjärtslag slår snabbare än vuxnas och det gör att det blir svårare för barnen att hålla takten om den är för låg.

Höglind1 beskriver även att vuxna skall sjunga ljust med barnen så det är lättare för dem att ta höga toner. Ehrlin (2012, s. 142-143) beskriver att det är viktigt att pedagogerna ej låter sig begränsas på grund av att de känner sig obekväma med sång som redskap. Det är oviktigt vad de själva anser om sin sångröst och alla kan sjunga på sitt eget sätt.Enligt egen erfarenhet är det ofta samma pedagoger som håller i sångsamlingarna. Detta skulle kunna bero på att övriga ej känner sig bekväma med att sjunga. Jag tror dock att detta går att träna upp och jag arbetar själv med att våga mer.

1 Hanna Höglind universitetsadjunkt, föreläsning den 29 september 2014.

Referenser
Ehrlin, Anna (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur, ss. 142-143

 

Bild och form, kladdigt och tillåtande.

 

Kursmål

Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt
material med fokus på barns lärande. 

Bild och form

Att låta barnen prova olika tekniker inom bild, form och skapande i förskolan och skolan ger dem en möjlighet att finna sin egen väg, sitt eget sätt att uttrycka sig. Materialet skall vara inbjudande och presenteras på ett sådant sätt att barnen blir lockade av det. Fint eller fult finns inte i detta sammanhang. Jag upplever att det kan vara bra att presentera en idé kring vad materialet kan användas till, men det är samtidigt viktigt att låta barnen styra över sin egen kreativitet och sitt eget lärande. Någon kanske vill måla en tavla, någon annan kanske vill blanda olika färger för att se vad som händer. Båda alternativen skall vara lika tillåtna. Att använda lera är också ett bra alternativ. Barnen kan få möjlighet att skapa tredimensionella figurer. Dessa kan senare användas vid sagoberättande, dockteater eller vad än barnen önskar. Welwert (2012, s. 182) redogör för att kreativitet är en nödvändig kompetens. I kreativiteten kan kopplingar till övriga undervisningen göras och detta gör att kunskapen fördjupas. Körling (2012, s. 56) beskriver att vi människor alltid söker en mening med det vi gör. Det är viktigt att vi tillvaratar och respekterar att vi alla är olika som människor. Tyvärr har jag upplevt att detta inte alltid efterföljs i verksamheten. Det är ofta tidspressade situationer och alla förväntas göra samma saker. Dock ej alltid.

Referenser

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Welwert, Gunilla (2012) Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 127.

Att vara kreativ med textil

 

Kursmål

Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt

material med fokus på barns lärande. 

Textil i förskolan

Att använda naturliga material som en del i ett temaarbete kan vara mycket givande för alla. Barnen får möjlighet att se var materialet kommer ifrån och hur det kan användas. Dessutom är det miljövänligt.

Att tova med barnen kan vara en liten del i någonting mycket större. Barnen kan till exempel få åka på studiebesök på en fårfarm och se var ull kommer ifrån. Till att börja med kan barnen prova på att tova bollar. Det enda som behövs är ull, vatten och såpa. När de har bekantat sig med tekniken kan de få göra tovade tavlor som visas på bilderna ovan. Under arbetets gång får vi in matematik, språk, hållbar utveckling, kreativitet, samspel, kemi, fysik och väldigt mycket mer. De färdiga produkterna kan sedan användas för dekoration på väggarna, vid sagoberättande och liknande. Möjligheterna är oändliga. Jag upplever att liknande aktiviteter passar bäst för barn i åldrarna fyra år och uppåt, men det beror givetvis på hur barngruppen ser ut. Under mina VFU-perioder har jag inte sett mycket användning av textilier tillsammans med barnen. Enda stället jag kan minnas att detta skedde på, var på min senaste VFU, då jag var i en f-1:a. Barnen uppskattade att arbeta med textil och flera av dem bad ofta om att få sy någonting. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand-Velicu (2010, s. 17) beskriver att tovning är en mycket gammal teknik som passar även de yngsta barnen. Tovningen gör det möjligt för barnen att lära och uppleva med alla sinnen. Det väcker även skaparlust och kreativitet. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. ) redogörs för att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap".

Referenser

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010).

Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Lära genom drama

Kursmål
redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga,
matematiska och estetiska lärprocesser.

Lärande genom drama  

I forumspel letar vi INTE efter det goda exemplet, utan efter de många möjligheterna. Genom forumspel kan vi upptäcka hur en situation skulle kunna förändras om vi valde att göra någonting på ett annorlunda sätt än vi tänkt oss från början.

Genom att låta barnen dramatisera sådant som är känt för dem och sedan be dem ändra detaljer i handlingen kan dem lära sig mycket och få en annan syn på saker. Barnen skall vara medskapare. Att använda drama som en del i lärandet ger barnen möjlighet att träna och förbereda sig inför framtiden ute i verkligheten. Einarsson (2013, s. 127) beskriver att de erfarenheter en grupp ungdomar fick under dramalektionerna påverkade deras sätt att agera gentemot personer de mötte utanför skoltid.Just denna typ av dramatisering har jag ej upplevt i verksamheten. Däremot har barnen dramatiserat sagor och sånger efter eget initiativ. Då har de fått hjälp av pedagogerna och det har varit mycket givande att få deltaga under liknande projekt.

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11, ss. 13-14) redogörs för att "skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud."  

Referenser
Einarsson, Anneli (2013) Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 127.

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575

Barn och språkutveckling

Kursmål

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

Tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja
barns utveckling. 

Språkutveckling

Inom förskolan och skolan arbetar pedagogerna ständigt med att ge barnen en så rik språkmedvetenhet som möjligt. Detta kan göras genom specifika, planerade metoder, men är även en stor del i den vardagliga verksamheten. Jag har provat en applikation på iPad som heter Bornholmslek. Denna app hjälper barnen att träna på att använda sig av språket i textform. Jag anser dock enbart att denna är ett komplement till annan verksamhet och att det är viktigt att pedagogerna är närvarande och stöttar barnet vid användningen av applikationen. Många gånger anser jag att digitala redskap kan förstärka lärandet, men enbart om användandet stöds av en närvarande pedagog. Språket ingår i allt som sker i förskolan och i skolan. Dock anser jag att barngrupperna ibland är för stora och att det då kan vara svårt att arbeta aktivt med språkutveckling som tillgodoser alla barn utifrån deras egna intressen.Jag upplever trots detta att pedagogerna gör så gott de kan och att språket är en mycket stor del inom förskolan. Barnen uppmuntras hela tiden till diskussion.

Björklund (2008, s. 46) beskriver att barn uppfattar flera delar av språket redan då de är nyfödda. Kommunikationen består till en början av både gester, samt verbala uttryck. Svensson1 beskriver att fonologisk medvetenhet, grammatisk/syntaktisk och morfologisk förmåga, ordförråd, snabb tillgång till språket, verbalt minne, samt tidig skriftspråklig förmåga, exempelvis bokstavskännedom, är viktiga egenskaper då barnen skall lära sig att skriva och läsa. Vidare redogör Svensson1 att texterna måste inneha en mening för barnet. Först då blir de intressanta och utifrån dessa kan barnen utmanas och på så sätt utvecklas. Dail och McGee (2011, s. 162.) beskriver att barnen utvecklar sitt språk både i hemmet samt i skolan. Ju fler ord barnet hör i sin närhet, desto större blir dess ordförråd. Genom att läsa mycket för barnen kan vi hjälpa dem att öka ordförrådet, samt ordförståelsen och innebörden av orden. Det är även viktigt att prata med barnen om sådant som till exempel har hänt tidigare eller på en annan plats än där det befinner sig under samtalet.

 1 Ann-Katrin Svensson universitetslektor, föreläsning den 12 september 2014.

Referenser
Björklund, Elisabeth (2008). Att erövra litteracitet: små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2009
Tillgänglig på Internet: http://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/18674/1/gupea_2077_18674_1.pdf

Dail, Alanna, Rochelle & McGee, M. Lea (2011). Expanding Preschoolers’ Vocabulary: The Role
och Professional Development. Childhood Education, vol 87, nr 3, s. 161-168