Att arbeta tematiskt med matematik

Kursmål
Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga,
matematiska och estetiska lärprocesser.

Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

Matematiskt arbete i förskolan

För att en lärandesituation skall kunna uppstå krävs det att pedagogerna är närvarande och stöttar barnen i sitt lärande genom att ställa utmanande frågor och presentera intressanta projekt som utgår från barnens intresse. Eriksson, Mattsson och Strömbom (2004, s. 84) beskriver att det är viktigt att pedagogerna ställer frågor som stimulerar barnens tänkande och inte ger dem svaret direkt. Barnen måste få möjlighet att själva lösa problemen som kan uppstå under arbetets gång. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) beskrivs att ”arbetslaget ska utmana barns nyfikenhet och begynnande förståelse för språk, och kommunikation samt för matematik, naturvetenskap och teknik”.

Rumsuppfattning och lägesord kan ingå i en lärandesituation på förskolan där barnen med hjälp av sina egna kroppar får ta reda på till exempel hur långt avstånd det är från punkt a till punkt b. Barnen kan få börja med att gissa hur många barn som ligger på golvet med fötterna mot ett annat barns huvud som krävs för att nå från en vägg till en annan. Därefter får de samarbeta och komma fram till det rätta svaret. Därefter kan de få gissa hur många barn som krävs då de står upp och håller händerna på varandras axlar för att sedan prova även detta. Blir svaret detsamma som i föregående situation? Liknande övningar ökar barnens rumsuppfattning. Pedagogen skall närvara och under arbetets gång använda diverse lägesord. Dessa kan till exempel vara; framför, bakom och jämte. Palmer (2011, s. 63) redogör för att det inom begreppet rumsuppfattning ingår att barnen med hjälp av sina kroppar skall kunna uppskatta avstånd. Palmer menar att mätning ofta intresserar barn och därför är det viktigt att pedagogerna tillvaratar detta.

I en annan lärandesituation kan mönster och geometriska former behandlas. Detta kan innebära att barnen får möjlighet att göra mönster med byggklossar. Detta innefattar även former då barnen får använda sig av klossarnas olika egenskaper så som färg, form och storlek för att bilda ett mönster. Det är viktigt att pedagogerna är närvarande och benämner formerna med deras rätta namn. Detta för att barnen skall lära sig rätt benämning redan från början. Pedagogerna kan även hjälpa barnen att se mönster och be dem att förklara hur de har tänkt då de skapade sina mönster. Sker skapandet i grupp får barnen hjälp av varandra och detta ökar lärandet tack vara att barn och pedagoger samtalar om vad de gör. Jag upplever att det skulle vara bättre att redan från början använda de korrekta begreppen. På så sätt skulle barnen ej behöva lära om sådant de kan ha uppfattat fel. Palmer (2011, ss. 64-65) beskriver att barnen kan börja känna igen och benämna geometriska former, samt upptäcka mönster i vardagen, på till exempel dörrmattan. Detta kan till exempel ske genom sortering och klassificering. Palmer menar att barnen till en början kan använda egna ord för att klassificera objekten, men att pedagogerna bör tillföra matematiska begrepp då det gått en längre tid.

 I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) redogörs för att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp”.  

En tredje lärandesituation skulle kunna innefatta storlek och antalsuppfattning. Barnen skulle exempelvis kunna få möjlighet att samla pinnar under en skogspromenad. Dessa skulle de sedan kunna jämföra storleken på, samt även räkna antalet pinnar. För att göra detta intressant för barnen kan pedagogerna säga att de tillsammans skall bygga en hinderbana av pinnarna och att det därför krävs material i olika storlekar. Exempel på utmanande uppdrag under skogspromenaden skulle kunna vara; Kan du hämta tre pinnar som är längre än denna? Kan du hämta en pinne som är kortare än denna? Kan du hitta två pinnar som är lika långa? Detta skall göra att barnen ökar sin antalsuppfattning samt att de blir medvetna om olika objekts storlek. Palmer (2011, ss. 67-68) beskriver att ett liknande projekt ej skall vara uttänkt från början, utan utgå från barnens intresse. Då barnen utforskar får de möjlighet att använda sig av både språk och kroppen. Solem och Reikerås (2004, s. 140) redogör för att barnen upptäcker att talorden och räkning har ett samband. Efter en del träning kommer barnen att förstå hur de ska para samman objekt med orden i talserien. I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) redogörs för att ”förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sin matematiska utveckling”.

Tema konstruktion

Genom att låta barnen arbeta med ett konstruktionstema är det möjligt att få in ett flertal matematiska begrepp. Till exempel; rumsuppfattning, lägesord, mönster, geometriska former, storlek och antalsuppfattning som jag beskrivit ovan. Pedagogerna skulle kunna avsätta ett helt rum till detta tema om lokalerna tillåter detta. Barnen skulle då kunna börja med att utforska rummet genom att mäta det med hjälp av sina egna kroppar På så sätt skulle de få en begynnande rumsuppfattning. Därefter skulle de kunna använda kartonger eller kuddar i olika former och färger för att bygga exempelvis ett fort, en båt eller någonting annat de är intresserade av. Under projektets gång skulle pedagogerna närvara och ställa utmanande frågor och benämna det barnen gör med korrekta matematiska begrepp. I samspel med varandra skulle barnen få möjlighet att diskutera fram lösningar på eventuella problem som uppstår och på så sätt öka sin förståelse för de matematiska begreppen. Jag anser att det är viktigt att pedagogerna är närvarande. De vuxna får gärna vara medupptäckare då barnen skapar sina konstruktioner. Det är även viktigt att pedagogerna visar ett genuint intresse för det barnen gör och låter barnen tänka själva utan att ge dem de färdiga svaren. Det är viktigt att hela arbetslaget är delaktiga i det tematiska arbetet. Det är även viktigt att alla pedagoger använder de korrekta matematiska termerna för att göra det så naturligt som möjligt för barnen att använda dem i vardagen. Eriksson, Mattsson och Strömbom (2004, ss. 83-84) menar att det är viktigt att tillvarata barnens intresse inför ett större tema. Detta möjliggör att projektet kan pågå en längre tid och locka ett flertal barn till att deltaga. De menar också att det är viktigt att starta ett sådant stort projekt en dag då många barn är på förskolan. Detta för att barnen även skall få möjlighet att träna sin samarbetsförmåga. Pedagogerna skall ej tala om för barnen vad de skall göra, utan i stället ställa frågor som gör att barnen själva får tänka ut lösningar. I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) beskrivs att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang”.

Referenser

Eriksson, Christina, Mattsson, Carina & Strömbom, Carina (2004) Matematikspaning. Former och mönster. I Emanuelsson, Göran & Doverborg, Elisabet (red.) (2006). Matematik i förskolan. 1. uppl. Göteborg: NCM/Nämnaren, Göteborgs universitet, ss. 83-84

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010).

Stockholm: Skolverket

Palmer, Anna (2011). Hur blir man matematisk?: att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. 1. uppl. Stockholm: Liber

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Estetiska lärprocesser och medierat lärande

Kursmål
Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt
material med fokus på barns lärande.

Medierat lärande och pedagogisk mångfald

Jag upplever att medierat lärande innebär att vi lär genom att använda oss av ett flertal olika medier. Pedagogisk mångfald inom förskolan är bra och ger möjlighet att nå ut till alla barn. Alla barn skapar kunnande på olika sätt och därför är det viktigt att genom pedagogisk mångfald kunna erbjuda dem olika möjligheter att tillägna sig information och kunskap inom flera intresseområden. Jag anser att det är viktigt att vara sig själv och gå in i lärarrollen med ett öppet och tillåtande sätt. Genom att använda estetik i verksamheten kan barnen tillägna sig kunskap inom ett flertal ämnen på ett lustfyllt sätt. Bendroth Karlsson1 beskriver att det utmärkande för estetiska lärprocesser är att barnet är medskapande, den flerstämmiga dialogen, variationen, ej målstyrt, kreativiteten och mångtydiga begrepp. Ett exempel kan vara att använda kemi i sitt estetiska skapande. På så sätt lär barnen om kemi genom att använda sig av estetiska lärprocesser. Tyvärr känner jag att de estetiska ämnena inte alltid används på detta sätt, utan barnen lämnas allt för ofta ensamma med sitt skapande utan att de får möjlighet att lära sig någonting inom andra ämnen.

Kupferberg (2013, ss. 26-27) beskriver att medierat lärande gör det möjligt att lära genom konstnärlig kreativitet. För att öka lärandet kan de estetiska och de teoretiska ämnena kombineras. Medierat lärande kan stå för minst 4 olika saker; Skriv och läsbaserat lärande, lärande baserat på andra medier än tryckt text, lärande som baseras på kulturella redskap och lärande som underlättas av närvaro av andra personer. 

1 Marie Bendroth Karlsson Universitetslektor, föreläsning den 10 september 2014


Referenser

Kupferberg, Feiwel (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss 26-27.