Att arbeta tematiskt med matematik

Kursmål
Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga,
matematiska och estetiska lärprocesser.

Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

Matematiskt arbete i förskolan

För att en lärandesituation skall kunna uppstå krävs det att pedagogerna är närvarande och stöttar barnen i sitt lärande genom att ställa utmanande frågor och presentera intressanta projekt som utgår från barnens intresse. Eriksson, Mattsson och Strömbom (2004, s. 84) beskriver att det är viktigt att pedagogerna ställer frågor som stimulerar barnens tänkande och inte ger dem svaret direkt. Barnen måste få möjlighet att själva lösa problemen som kan uppstå under arbetets gång. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) beskrivs att ”arbetslaget ska utmana barns nyfikenhet och begynnande förståelse för språk, och kommunikation samt för matematik, naturvetenskap och teknik”.

Rumsuppfattning och lägesord kan ingå i en lärandesituation på förskolan där barnen med hjälp av sina egna kroppar får ta reda på till exempel hur långt avstånd det är från punkt a till punkt b. Barnen kan få börja med att gissa hur många barn som ligger på golvet med fötterna mot ett annat barns huvud som krävs för att nå från en vägg till en annan. Därefter får de samarbeta och komma fram till det rätta svaret. Därefter kan de få gissa hur många barn som krävs då de står upp och håller händerna på varandras axlar för att sedan prova även detta. Blir svaret detsamma som i föregående situation? Liknande övningar ökar barnens rumsuppfattning. Pedagogen skall närvara och under arbetets gång använda diverse lägesord. Dessa kan till exempel vara; framför, bakom och jämte. Palmer (2011, s. 63) redogör för att det inom begreppet rumsuppfattning ingår att barnen med hjälp av sina kroppar skall kunna uppskatta avstånd. Palmer menar att mätning ofta intresserar barn och därför är det viktigt att pedagogerna tillvaratar detta.

I en annan lärandesituation kan mönster och geometriska former behandlas. Detta kan innebära att barnen får möjlighet att göra mönster med byggklossar. Detta innefattar även former då barnen får använda sig av klossarnas olika egenskaper så som färg, form och storlek för att bilda ett mönster. Det är viktigt att pedagogerna är närvarande och benämner formerna med deras rätta namn. Detta för att barnen skall lära sig rätt benämning redan från början. Pedagogerna kan även hjälpa barnen att se mönster och be dem att förklara hur de har tänkt då de skapade sina mönster. Sker skapandet i grupp får barnen hjälp av varandra och detta ökar lärandet tack vara att barn och pedagoger samtalar om vad de gör. Jag upplever att det skulle vara bättre att redan från början använda de korrekta begreppen. På så sätt skulle barnen ej behöva lära om sådant de kan ha uppfattat fel. Palmer (2011, ss. 64-65) beskriver att barnen kan börja känna igen och benämna geometriska former, samt upptäcka mönster i vardagen, på till exempel dörrmattan. Detta kan till exempel ske genom sortering och klassificering. Palmer menar att barnen till en början kan använda egna ord för att klassificera objekten, men att pedagogerna bör tillföra matematiska begrepp då det gått en längre tid.

 I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) redogörs för att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp”.  

En tredje lärandesituation skulle kunna innefatta storlek och antalsuppfattning. Barnen skulle exempelvis kunna få möjlighet att samla pinnar under en skogspromenad. Dessa skulle de sedan kunna jämföra storleken på, samt även räkna antalet pinnar. För att göra detta intressant för barnen kan pedagogerna säga att de tillsammans skall bygga en hinderbana av pinnarna och att det därför krävs material i olika storlekar. Exempel på utmanande uppdrag under skogspromenaden skulle kunna vara; Kan du hämta tre pinnar som är längre än denna? Kan du hämta en pinne som är kortare än denna? Kan du hitta två pinnar som är lika långa? Detta skall göra att barnen ökar sin antalsuppfattning samt att de blir medvetna om olika objekts storlek. Palmer (2011, ss. 67-68) beskriver att ett liknande projekt ej skall vara uttänkt från början, utan utgå från barnens intresse. Då barnen utforskar får de möjlighet att använda sig av både språk och kroppen. Solem och Reikerås (2004, s. 140) redogör för att barnen upptäcker att talorden och räkning har ett samband. Efter en del träning kommer barnen att förstå hur de ska para samman objekt med orden i talserien. I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) redogörs för att ”förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sin matematiska utveckling”.

Tema konstruktion

Genom att låta barnen arbeta med ett konstruktionstema är det möjligt att få in ett flertal matematiska begrepp. Till exempel; rumsuppfattning, lägesord, mönster, geometriska former, storlek och antalsuppfattning som jag beskrivit ovan. Pedagogerna skulle kunna avsätta ett helt rum till detta tema om lokalerna tillåter detta. Barnen skulle då kunna börja med att utforska rummet genom att mäta det med hjälp av sina egna kroppar På så sätt skulle de få en begynnande rumsuppfattning. Därefter skulle de kunna använda kartonger eller kuddar i olika former och färger för att bygga exempelvis ett fort, en båt eller någonting annat de är intresserade av. Under projektets gång skulle pedagogerna närvara och ställa utmanande frågor och benämna det barnen gör med korrekta matematiska begrepp. I samspel med varandra skulle barnen få möjlighet att diskutera fram lösningar på eventuella problem som uppstår och på så sätt öka sin förståelse för de matematiska begreppen. Jag anser att det är viktigt att pedagogerna är närvarande. De vuxna får gärna vara medupptäckare då barnen skapar sina konstruktioner. Det är även viktigt att pedagogerna visar ett genuint intresse för det barnen gör och låter barnen tänka själva utan att ge dem de färdiga svaren. Det är viktigt att hela arbetslaget är delaktiga i det tematiska arbetet. Det är även viktigt att alla pedagoger använder de korrekta matematiska termerna för att göra det så naturligt som möjligt för barnen att använda dem i vardagen. Eriksson, Mattsson och Strömbom (2004, ss. 83-84) menar att det är viktigt att tillvarata barnens intresse inför ett större tema. Detta möjliggör att projektet kan pågå en längre tid och locka ett flertal barn till att deltaga. De menar också att det är viktigt att starta ett sådant stort projekt en dag då många barn är på förskolan. Detta för att barnen även skall få möjlighet att träna sin samarbetsförmåga. Pedagogerna skall ej tala om för barnen vad de skall göra, utan i stället ställa frågor som gör att barnen själva får tänka ut lösningar. I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) beskrivs att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang”.

Referenser

Eriksson, Christina, Mattsson, Carina & Strömbom, Carina (2004) Matematikspaning. Former och mönster. I Emanuelsson, Göran & Doverborg, Elisabet (red.) (2006). Matematik i förskolan. 1. uppl. Göteborg: NCM/Nämnaren, Göteborgs universitet, ss. 83-84

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010).

Stockholm: Skolverket

Palmer, Anna (2011). Hur blir man matematisk?: att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. 1. uppl. Stockholm: Liber

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Estetiska lärprocesser och medierat lärande

Kursmål
Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt
material med fokus på barns lärande.

Medierat lärande och pedagogisk mångfald

Jag upplever att medierat lärande innebär att vi lär genom att använda oss av ett flertal olika medier. Pedagogisk mångfald inom förskolan är bra och ger möjlighet att nå ut till alla barn. Alla barn skapar kunnande på olika sätt och därför är det viktigt att genom pedagogisk mångfald kunna erbjuda dem olika möjligheter att tillägna sig information och kunskap inom flera intresseområden. Jag anser att det är viktigt att vara sig själv och gå in i lärarrollen med ett öppet och tillåtande sätt. Genom att använda estetik i verksamheten kan barnen tillägna sig kunskap inom ett flertal ämnen på ett lustfyllt sätt. Bendroth Karlsson1 beskriver att det utmärkande för estetiska lärprocesser är att barnet är medskapande, den flerstämmiga dialogen, variationen, ej målstyrt, kreativiteten och mångtydiga begrepp. Ett exempel kan vara att använda kemi i sitt estetiska skapande. På så sätt lär barnen om kemi genom att använda sig av estetiska lärprocesser. Tyvärr känner jag att de estetiska ämnena inte alltid används på detta sätt, utan barnen lämnas allt för ofta ensamma med sitt skapande utan att de får möjlighet att lära sig någonting inom andra ämnen.

Kupferberg (2013, ss. 26-27) beskriver att medierat lärande gör det möjligt att lära genom konstnärlig kreativitet. För att öka lärandet kan de estetiska och de teoretiska ämnena kombineras. Medierat lärande kan stå för minst 4 olika saker; Skriv och läsbaserat lärande, lärande baserat på andra medier än tryckt text, lärande som baseras på kulturella redskap och lärande som underlättas av närvaro av andra personer. 

1 Marie Bendroth Karlsson Universitetslektor, föreläsning den 10 september 2014


Referenser

Kupferberg, Feiwel (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss 26-27.

 

VFU-Verksamhetsförlagd utbildning, didaktiskt material

Kursmål
Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt
material med fokus på barns lärande.

Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där
de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

Didaktiskt material

Jag förberedde och skapade ett didaktiskt material att ta med ut på VFU. Jag ville att materialet skulle skapa nyfikenhet och skaparglädje. Jag ville även att barnen skulle få reflektera kring de egna och andras känslor, samt diskutera dessa med varandra.

planering

Alla på skolan, det vill säga barn från och med förskoleklass till och med femte klass, skulle tillsammans arbeta med tema barnkonventionen under några veckor. Jag valde därför att skapa ett material som skulle få barnen att diskutera diverse känslor. Mitt material bestod av ett antal figurer gjorda av stengodslera. Jag tillverkade två neutrala som skulle representera två känslor vardera, vidare tillverkade jag fyra figurer som jag målade med flaskfärg. Dessa skulle representera ytterligare fyra känslor. Ingen av figurerna hade mänskliga drag. För att göra presentationen av figurerna intressant och spännande tillverkade jag en liten låda de fick ligga i. Jag klädde kartongen med guldpapper och skrev ordet KÄNSLOR på ena sidan av lådan. Figurerna skulle jag använda till att inspirera barnen då de skulle få möjlighet att göra egna känslofigurer. Jag genomförde min VFU i en F-1:a och bestämde mig tidigt för att alla i klassen skulle få deltaga i skapandet. Detta för att jag under fältdagarna sett att barnen ibland använde våld istället för att berätta för sina kamrater hur de upplevde diverse situationer.  Genom att låta barnen skapa egna figurer och diskutera vilken känsla de representerade ville jag att barnen skulle få möjlighet att komma i kontakt med både sina egna och andras känslor. Jag planerade att fotografera, samt skriva ner barnens citat för att få ett rikt reflektionsmaterial. I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11, s. 12) beskrivs att ”skolans mål är att varje elev kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen. I FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen (2009, § 13, s. 18) redogörs för att alla barn skall ha rätt till yttrandefrihet. Detta innebär att de fritt skall ha möjlighet att kunna uttrycka sig i till exempel tal eller skrift. I Barnkonventionen (2009, § 14, s. 18) beskrivs även att konventionsstaterna skall göra det möjligt för barn att ha rätt till sina egna tankar.

Materialet

Jag valde att låta barnen arbeta med stengodslera och anser att materialet är didaktiskt tack vare att det lockar till diskussion och väcker tankar hos barnen. Att jag valde att använda just lera beror på att det är ett material som låter barnen arbeta med händerna och göra tredimensionella figurer. Genom att ej använda mänskliga former ville jag locka barnen till att tänka utanför boxen. Varje barn skulle få möjlighet att skapa utifrån de egna förutsättningarna och ingen skulle kunna säga att det var fel eller fult. Körling (2012, s. 230) beskriver att formativt lärande handlar om att lära för sin egen skull och att synliggöra detta lärande. Det handlar inte om att producera någonting för en mottagare utan om att skapa för att själv kunna reflektera kring lärandet. Processen är minst lika viktig som målet. Då barnen sedan skulle måla sina figurer i en färg som representerade en känsla fick de fritt välja av alla de färger som fanns på flaska. De fick möjlighet att blanda dem hur de ville. Jag valde att låta barnen använda flaskfärger på grund av att dessa är mer pigmenterade än vattenfärgerna.

Welwert (2013, s. 182) menar att det är viktigt att pedagoger uppmuntrar barnen och hjälper dem att utveckla förmåga att vara kreativa. Kreativitet är en nödvändig kompetens i vardagen. Genom att vara kreativa får barnen möjlighet att agera utifrån ett reflekterat perspektiv, även i andra situationer än just under bildlektionen.

Jag upplever denna kurs som väldigt fri i valen av aktiviteter under VFU. Jag ville arbeta med bild och form, som är en av kursens delar, tillsammans med barnen. Detta för att jag själv anser att skapande gör lärandet mer intressant. Jag diskuterade mitt val av material med min handledare och nämnde att bild är en del av kursen vi läser nu. Hon ansåg att det var en bra utgångspunkt. Jag ville att barnen skulle minnas det vi diskuterade på ett positivt sätt. Barnen skulle även få möjlighet att ta med sina egentillverkade figurer hem och på så sätt kunna reflektera över sitt eget lärande även efter avslutat temaarbete. Genom diskussion före, samt under arbetets gång fick barnen även möjlighet att använda språket och ord de ej använder till vardags. Lindö (2009, ss. 264-265) beskriver att det krävs närvarande och fokuserade pedagoger som visar ett genuint intresse för det som sker. Detta för att barnen skall få så rik språk- och lärandemiljö som möjligt. Det är viktigt att inbjuda barnen till diskussion och låta dem få möjlighet att förklara och diskutera vad det gör. Detta hjälper barnens språkliga förmågor att utvecklas i en positiv riktning.

Genomförande

Då barnen var ute på rast förberedde jag aktiviteten genom att placera ut bitar av lera i varierande storlekar i mitten av borden barnen brukar sitta vid då de arbetar. Jag hade för tillfället förberett mig genom att ta med en stor bit lera då detta ej fanns att tillgå på skolan. Vidare placerade jag ett stort blädderblock på en bänk jämte mattan varpå barnen brukar samlas då de kommer in från rasten. Jag placerade även min lilla guldpappersklädda låda väl synligt så att de som kan läsa skulle kunna se ordet KÄNSLOR direkt när de kom och satte sig i ringen. I lådan hade jag placerat de två omålade lerfigurerna som skulle inspirera barnen till eget skapande. Det första barnet som kom in efter rastens slut utbrast; ”JA! Vi ska göra känslor med lera!” 

Vi väntade tills alla hade samlats i ringen. Först då berättade jag för alla vad vi skulle göra. Jag sade att vi skall diskutera känslor. Jag bad barnen att komma på så många känslor som möjligt. De fick i tur och ordning tala och jag skrev upp deras olika förslag på blädderblocket. Glad, ledsen, arg, sur, rädd, irriterad, smärta, avundsjuk, yr, nervös, förvånad och illamående. Därefter diskuterade vi hur dessa olika känslor yttrar sig i kroppen. Barnen hade många teorier och funderingar kring olika känslor, både sådant de själva upplevt, men även hur en känsla kan te sig hos en annan person. Sedan frågade jag barnen vilken känsla de kände ”just nu”. De allra flesta barnen svarade att de var glada. Vidare tog jag fram mina figurer och förklarade att de representerade känslor jag hade haft när jag tillverkade dem. Jag skickade runt dem i ringen och lät alla se på dem i lugn och ro. Därefter frågade jag barnen om de ville göra egna figurer, varpå alla barnen glatt svarade ja. Barnen fick då gå till sina respektive platser och börja skapa sina personliga känslofigurer. Under arbetets gång gick jag och min handledare runt bland barnen och diskuterade känslorna just de hade valt att göra och varför de hade valt att göra just så som de gjorde. Några av barnen valde att göra figurer med mänsklig form trots att jag hade berättat att detta ej var nödvändigt. De flesta valde dock att göra icke mänskliga former på sina skapelser. När barnen var färdiga med sina figurer återsamlades vi i ringen. Jag ville veta mer kring deras upplevelse att arbeta med stengodslera. Ett flertal av barnen berättade då att leran varit för hård och ganska svår att arbeta med. Trots detta tyckte de allra flesta att det var en rolig uppgift. Endast ett barn av de 15 närvarande svarade att det hade varit tråkigt. En anledning till detta kan vara att just det barnet hade klagat på lerans konsistens under hela arbetets gång. Jag berättade för barnen att figurerna nu skulle få torka. Många ville ta med dem hem, men jag berättade då för dem att vi skulle arbeta vidare med dem vid ett annat tillfälle och att de därför skulle få stanna i skolan. 

Vid nästa tillfälle, två dagar senare, valde jag återigen att förbereda då barnen var ute på rast. Jag satte fram ett flertal olika flaskfärger på borden. Dessa skulle barnen få möjlighet att välja mellan då de skulle måla sina känslofigurer. Än en gång tog jag fram blädderblocket där barnens känslor stod nerskrivna, samt min lilla guldklädda låda. Barnen kom in efter rasten, varpå ett barn säger; ”Ska vi måla känslorna? Jag visste det för jag såg en av dina målade figurer förra gången”. Jag hade valt att inte berätta om detta moment för gruppen föregående gång, men visste om att ett av barnen redan hade sett en av mina figurer.

Alla barnen samlades i ringen och jag frågade om de kunde komma på ytterligare känslor att skriva ner på listan. Barnen var dock så ivriga till att få börja arbeta och hade ej ro till att komma på fler känslor. Jag frågade än en gång barnen vad de kände för känsla ”just nu” och även denna gång svarade de flesta att de var glada. Några barn sade att de var trötta och några barn visste inte. Jag berättade vidare för barnen att de skulle få måla sina figurer så att de representerar den känslan de kände ”just nu”. Denna känsla behövde ej vara samma som vid föregående tillfälle. Jag plockade fram mina målade figurer och skickade runt dessa i ringen så att alla skulle få möjlighet att se på dem. Jag berättade vilken känsla de olika färgerna representerade för mig. När barnen hade fått titta på figurerna gick de och började måla sina egna känslofigurer. Även denna gång gick jag och min handledare runt bland barnen och diskuterade hur de tänkte. Ett barn sade: ”Jag målar blått inuti och svart utanpå för jag känner mig glad på insidan och lite arg på utsidan”. Ett annat barn sade: ”Jag målar blått i mitt badkar för att jag blir glad av att bada”. Då barnen var färdiga samlades vi åter i ringen och diskuterade hur arbetet hade varit. Barnen upplevde målningen av figurerna som positiv och de sade att detta var lättare och roligare än att arbeta med leran. 

Utvärdering och reflektion

Jag upplevde att barnen tog emot mitt didaktiska material på ett mycket positivt sätt. Det skapade diskussion i gruppen och de fick möjlighet att skapa utan krav på att slutprodukten skulle se ut på ett speciellt sätt. Barnen fick även uppleva en sorts lera de tidigare ej hade arbetat med och även detta upplevdes positivt. Jag var noga med att framhäva att alla har rätt till sina känslor och att det inte är något fel på att visa dem utåt och berätta om dem för andra. Då vi gick runt bland barnen under arbetets gång diskuterade vi bland annat hur en bra kompis skall vara och vad man kan göra då någon känner sig orättvist behandlad.

Jag upplevde att barnen blev lite bättre på att berätta för varandra att de var ledsna eller arga efter arbetet kring känslor.

Det negativa med materialet var enligt barnen att leran var för hård och svår att arbeta med och jag kan hålla med dem. Leran var väldigt svårarbetad och vid framtida, liknande arbeten kommer jag att välja en form av lera som är mer följsam och lättarbetad. Dock upplever jag att det neutrala i lerans gråa färg gav ett positivt resultat i skapandet. Jag skulle i framtiden vilja arbeta vidare med figurerna istället för att låta barnen ta hem dem. Ett sätt skulle kunna vara att tillsammans med barnen skapa en spelplan och använda känslofigurerna som personliga spelpjäser. De skulle även kunna använda dem i någon form av dramatisering. Dock fanns det ej tid till detta och jag hann därför inte prova att göra någonting liknande. Jag kommer att genomföra liknande projekt i framtiden då jag över lag upplevde att materialet togs emot positivt. 

Annat de gjorde på skolan i samband med tema barnkonventionen var att alla barn fick måla av sina händer i regnbågens färger. Dessa sattes sedan ihop till en jättestor regnbåge. De diskuterade ett antal artiklar i barnkonventionen, samt såg på filmer och sjöng sånger som berörde området. Avslutningen bestod av en fest i gymnastiksalen där det bjöds på fika och redovisningar av de äldre barnens forskning kring barnkonventionen.

Referenser

Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. (2009). Stockholm: UNICEF Sverige

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet

2011. (2011). Stockholm: Skolverket

Welwert, Gunilla (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 182.

Att gå på museum med barngruppen

Jag och några av mina klasskamrater har besökt Varbergs fästning, komedianten, världskulturmuseet i Göteborg , hasselblad center, stadsmuseet i Göteborg och Göteborgs konstmuseum. Vi har tagit oss god tid och försökt att se våra upplevelser under besöken ur barnens perspektiv. Vad kan intressera dem? Då vi alla kommer från olika kommuner kommer vi tyvärr inte att ha samma möjligheter att besöka alla dessa museum med våra framtida barngrupper. Jag tror att det gäller att hitta någonting i ens egen kommun som kan intressera barnen då det tyvärr hänger mycket på pengar inom verksamheten. Enligt mig är det viktigt att pedagogerna först besöker museum och konstutställningar innan de tar med sig barnen dit. Detta för att själv få en bild av det som ställs ut innan barnen kan deltaga. Det är viktigt att tänka på att barnen ej ser utställningarna ur ett vuxenperspektiv. Någonting som kan upplevas stötande för oss kanske de inte ens reflekterar över.

Vid ett besök i en konsthall eller på ett museum skulle jag uppskatta om personalen där hade möjlighet att genomföra en guidad visning på barnens nivå. Beroende på vilket museum eller utställning vi skulle besöka givetvis. En annan sak som jag har upptäckt intresserar barn är sådant som finns på deras nivå som de får röra vid. Även jag som vuxen uppskattar att det finns små dörrar att öppna med roliga bilder bakom och liknande. Det är även viktigt att vi går genom utställningen med ett öppet sinne och låter barnen reflektera över vad de upplever i stunden. Då vi kommer tillbaka till förskolan skulle vi diskutera sådant barnen visat intresse för och utifrån det arbeta vidare i det aktuella temat som pågår. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 11) redogörs för att "Arbetslaget ska ta vara på barns vetgirighet, vilja och lust att lära samt stärka barns tillit till den egna förmågan". 

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010).

Stockholm: Skolverket