VFU-Verksamhetsförlagd utbildning, didaktiskt material

Kursmål
Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt
material med fokus på barns lärande.

Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där
de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

Didaktiskt material

Jag förberedde och skapade ett didaktiskt material att ta med ut på VFU. Jag ville att materialet skulle skapa nyfikenhet och skaparglädje. Jag ville även att barnen skulle få reflektera kring de egna och andras känslor, samt diskutera dessa med varandra.

planering

Alla på skolan, det vill säga barn från och med förskoleklass till och med femte klass, skulle tillsammans arbeta med tema barnkonventionen under några veckor. Jag valde därför att skapa ett material som skulle få barnen att diskutera diverse känslor. Mitt material bestod av ett antal figurer gjorda av stengodslera. Jag tillverkade två neutrala som skulle representera två känslor vardera, vidare tillverkade jag fyra figurer som jag målade med flaskfärg. Dessa skulle representera ytterligare fyra känslor. Ingen av figurerna hade mänskliga drag. För att göra presentationen av figurerna intressant och spännande tillverkade jag en liten låda de fick ligga i. Jag klädde kartongen med guldpapper och skrev ordet KÄNSLOR på ena sidan av lådan. Figurerna skulle jag använda till att inspirera barnen då de skulle få möjlighet att göra egna känslofigurer. Jag genomförde min VFU i en F-1:a och bestämde mig tidigt för att alla i klassen skulle få deltaga i skapandet. Detta för att jag under fältdagarna sett att barnen ibland använde våld istället för att berätta för sina kamrater hur de upplevde diverse situationer.  Genom att låta barnen skapa egna figurer och diskutera vilken känsla de representerade ville jag att barnen skulle få möjlighet att komma i kontakt med både sina egna och andras känslor. Jag planerade att fotografera, samt skriva ner barnens citat för att få ett rikt reflektionsmaterial. I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11, s. 12) beskrivs att ”skolans mål är att varje elev kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen. I FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen (2009, § 13, s. 18) redogörs för att alla barn skall ha rätt till yttrandefrihet. Detta innebär att de fritt skall ha möjlighet att kunna uttrycka sig i till exempel tal eller skrift. I Barnkonventionen (2009, § 14, s. 18) beskrivs även att konventionsstaterna skall göra det möjligt för barn att ha rätt till sina egna tankar.

Materialet

Jag valde att låta barnen arbeta med stengodslera och anser att materialet är didaktiskt tack vare att det lockar till diskussion och väcker tankar hos barnen. Att jag valde att använda just lera beror på att det är ett material som låter barnen arbeta med händerna och göra tredimensionella figurer. Genom att ej använda mänskliga former ville jag locka barnen till att tänka utanför boxen. Varje barn skulle få möjlighet att skapa utifrån de egna förutsättningarna och ingen skulle kunna säga att det var fel eller fult. Körling (2012, s. 230) beskriver att formativt lärande handlar om att lära för sin egen skull och att synliggöra detta lärande. Det handlar inte om att producera någonting för en mottagare utan om att skapa för att själv kunna reflektera kring lärandet. Processen är minst lika viktig som målet. Då barnen sedan skulle måla sina figurer i en färg som representerade en känsla fick de fritt välja av alla de färger som fanns på flaska. De fick möjlighet att blanda dem hur de ville. Jag valde att låta barnen använda flaskfärger på grund av att dessa är mer pigmenterade än vattenfärgerna.

Welwert (2013, s. 182) menar att det är viktigt att pedagoger uppmuntrar barnen och hjälper dem att utveckla förmåga att vara kreativa. Kreativitet är en nödvändig kompetens i vardagen. Genom att vara kreativa får barnen möjlighet att agera utifrån ett reflekterat perspektiv, även i andra situationer än just under bildlektionen.

Jag upplever denna kurs som väldigt fri i valen av aktiviteter under VFU. Jag ville arbeta med bild och form, som är en av kursens delar, tillsammans med barnen. Detta för att jag själv anser att skapande gör lärandet mer intressant. Jag diskuterade mitt val av material med min handledare och nämnde att bild är en del av kursen vi läser nu. Hon ansåg att det var en bra utgångspunkt. Jag ville att barnen skulle minnas det vi diskuterade på ett positivt sätt. Barnen skulle även få möjlighet att ta med sina egentillverkade figurer hem och på så sätt kunna reflektera över sitt eget lärande även efter avslutat temaarbete. Genom diskussion före, samt under arbetets gång fick barnen även möjlighet att använda språket och ord de ej använder till vardags. Lindö (2009, ss. 264-265) beskriver att det krävs närvarande och fokuserade pedagoger som visar ett genuint intresse för det som sker. Detta för att barnen skall få så rik språk- och lärandemiljö som möjligt. Det är viktigt att inbjuda barnen till diskussion och låta dem få möjlighet att förklara och diskutera vad det gör. Detta hjälper barnens språkliga förmågor att utvecklas i en positiv riktning.

Genomförande

Då barnen var ute på rast förberedde jag aktiviteten genom att placera ut bitar av lera i varierande storlekar i mitten av borden barnen brukar sitta vid då de arbetar. Jag hade för tillfället förberett mig genom att ta med en stor bit lera då detta ej fanns att tillgå på skolan. Vidare placerade jag ett stort blädderblock på en bänk jämte mattan varpå barnen brukar samlas då de kommer in från rasten. Jag placerade även min lilla guldpappersklädda låda väl synligt så att de som kan läsa skulle kunna se ordet KÄNSLOR direkt när de kom och satte sig i ringen. I lådan hade jag placerat de två omålade lerfigurerna som skulle inspirera barnen till eget skapande. Det första barnet som kom in efter rastens slut utbrast; ”JA! Vi ska göra känslor med lera!” 

Vi väntade tills alla hade samlats i ringen. Först då berättade jag för alla vad vi skulle göra. Jag sade att vi skall diskutera känslor. Jag bad barnen att komma på så många känslor som möjligt. De fick i tur och ordning tala och jag skrev upp deras olika förslag på blädderblocket. Glad, ledsen, arg, sur, rädd, irriterad, smärta, avundsjuk, yr, nervös, förvånad och illamående. Därefter diskuterade vi hur dessa olika känslor yttrar sig i kroppen. Barnen hade många teorier och funderingar kring olika känslor, både sådant de själva upplevt, men även hur en känsla kan te sig hos en annan person. Sedan frågade jag barnen vilken känsla de kände ”just nu”. De allra flesta barnen svarade att de var glada. Vidare tog jag fram mina figurer och förklarade att de representerade känslor jag hade haft när jag tillverkade dem. Jag skickade runt dem i ringen och lät alla se på dem i lugn och ro. Därefter frågade jag barnen om de ville göra egna figurer, varpå alla barnen glatt svarade ja. Barnen fick då gå till sina respektive platser och börja skapa sina personliga känslofigurer. Under arbetets gång gick jag och min handledare runt bland barnen och diskuterade känslorna just de hade valt att göra och varför de hade valt att göra just så som de gjorde. Några av barnen valde att göra figurer med mänsklig form trots att jag hade berättat att detta ej var nödvändigt. De flesta valde dock att göra icke mänskliga former på sina skapelser. När barnen var färdiga med sina figurer återsamlades vi i ringen. Jag ville veta mer kring deras upplevelse att arbeta med stengodslera. Ett flertal av barnen berättade då att leran varit för hård och ganska svår att arbeta med. Trots detta tyckte de allra flesta att det var en rolig uppgift. Endast ett barn av de 15 närvarande svarade att det hade varit tråkigt. En anledning till detta kan vara att just det barnet hade klagat på lerans konsistens under hela arbetets gång. Jag berättade för barnen att figurerna nu skulle få torka. Många ville ta med dem hem, men jag berättade då för dem att vi skulle arbeta vidare med dem vid ett annat tillfälle och att de därför skulle få stanna i skolan. 

Vid nästa tillfälle, två dagar senare, valde jag återigen att förbereda då barnen var ute på rast. Jag satte fram ett flertal olika flaskfärger på borden. Dessa skulle barnen få möjlighet att välja mellan då de skulle måla sina känslofigurer. Än en gång tog jag fram blädderblocket där barnens känslor stod nerskrivna, samt min lilla guldklädda låda. Barnen kom in efter rasten, varpå ett barn säger; ”Ska vi måla känslorna? Jag visste det för jag såg en av dina målade figurer förra gången”. Jag hade valt att inte berätta om detta moment för gruppen föregående gång, men visste om att ett av barnen redan hade sett en av mina figurer.

Alla barnen samlades i ringen och jag frågade om de kunde komma på ytterligare känslor att skriva ner på listan. Barnen var dock så ivriga till att få börja arbeta och hade ej ro till att komma på fler känslor. Jag frågade än en gång barnen vad de kände för känsla ”just nu” och även denna gång svarade de flesta att de var glada. Några barn sade att de var trötta och några barn visste inte. Jag berättade vidare för barnen att de skulle få måla sina figurer så att de representerar den känslan de kände ”just nu”. Denna känsla behövde ej vara samma som vid föregående tillfälle. Jag plockade fram mina målade figurer och skickade runt dessa i ringen så att alla skulle få möjlighet att se på dem. Jag berättade vilken känsla de olika färgerna representerade för mig. När barnen hade fått titta på figurerna gick de och började måla sina egna känslofigurer. Även denna gång gick jag och min handledare runt bland barnen och diskuterade hur de tänkte. Ett barn sade: ”Jag målar blått inuti och svart utanpå för jag känner mig glad på insidan och lite arg på utsidan”. Ett annat barn sade: ”Jag målar blått i mitt badkar för att jag blir glad av att bada”. Då barnen var färdiga samlades vi åter i ringen och diskuterade hur arbetet hade varit. Barnen upplevde målningen av figurerna som positiv och de sade att detta var lättare och roligare än att arbeta med leran. 

Utvärdering och reflektion

Jag upplevde att barnen tog emot mitt didaktiska material på ett mycket positivt sätt. Det skapade diskussion i gruppen och de fick möjlighet att skapa utan krav på att slutprodukten skulle se ut på ett speciellt sätt. Barnen fick även uppleva en sorts lera de tidigare ej hade arbetat med och även detta upplevdes positivt. Jag var noga med att framhäva att alla har rätt till sina känslor och att det inte är något fel på att visa dem utåt och berätta om dem för andra. Då vi gick runt bland barnen under arbetets gång diskuterade vi bland annat hur en bra kompis skall vara och vad man kan göra då någon känner sig orättvist behandlad.

Jag upplevde att barnen blev lite bättre på att berätta för varandra att de var ledsna eller arga efter arbetet kring känslor.

Det negativa med materialet var enligt barnen att leran var för hård och svår att arbeta med och jag kan hålla med dem. Leran var väldigt svårarbetad och vid framtida, liknande arbeten kommer jag att välja en form av lera som är mer följsam och lättarbetad. Dock upplever jag att det neutrala i lerans gråa färg gav ett positivt resultat i skapandet. Jag skulle i framtiden vilja arbeta vidare med figurerna istället för att låta barnen ta hem dem. Ett sätt skulle kunna vara att tillsammans med barnen skapa en spelplan och använda känslofigurerna som personliga spelpjäser. De skulle även kunna använda dem i någon form av dramatisering. Dock fanns det ej tid till detta och jag hann därför inte prova att göra någonting liknande. Jag kommer att genomföra liknande projekt i framtiden då jag över lag upplevde att materialet togs emot positivt. 

Annat de gjorde på skolan i samband med tema barnkonventionen var att alla barn fick måla av sina händer i regnbågens färger. Dessa sattes sedan ihop till en jättestor regnbåge. De diskuterade ett antal artiklar i barnkonventionen, samt såg på filmer och sjöng sånger som berörde området. Avslutningen bestod av en fest i gymnastiksalen där det bjöds på fika och redovisningar av de äldre barnens forskning kring barnkonventionen.

Referenser

Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. (2009). Stockholm: UNICEF Sverige

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet

2011. (2011). Stockholm: Skolverket

Welwert, Gunilla (2013) Bild som medium för lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 182.